Jag fick en kommentar för någon dag sen där det var en person som frågade:
jag undrar bara, visste dina föräldrar om att du hade en ätstörning?
keep on trying girl! / en trogen läsare

Svar:
Såhär är det att mina föräldrar visste absolut inte om att jag hade ätstörningar när jag väl hade det, okej, det låter säkert jätte konstigt enligt er, eftersom har man ätstörningar så går man ju på toaletten hela tiden, åtminstonde efter varje måltid, sen är det vanligt att man äter väldigt lite också.
Men såhär är det, att den tiden jag hade ätstörningar, det var innan sommarlovet, så jag hade mina ätstörnings problem under sommarlovet också.
Och jag bodde hos min pappa nästan hela sommarlovet, (mina föräldrar är skilda), och min pappa han jobbar väldigt mycket, eftersom han är kock så behövs han hela tiden, han började jobba tidigt och slutade väldigt sent, så jag var tvungen att göra middag själv varje dag, förutom om jag åt borta, men det hände inte alltför ofta.
Så eftersom jag var hemma själv varje dag, så kunde jag ju spy, eftersom det fanns ingen som kunde märka något!
Och när jag väl var hemma hos min mamma så satt jag på kranen när jag skulle spy, för att det inte skulle höras.
Och på skolan, där var det inga problem alls ....
Mina föräldrar vet att jag har haft ätstörningar, och att jag har spytt, men det var jag själv som stod på mig och berättade för min mamma att jag hade det, jag berättade det för henne någon gång när jag var sur, jag tror jag berättade att jag precis hade spytt, och hon blev jätte orolig och sa att jag aldrig skulle göra om det, och att jag skulle vara nöjd med mig själv, och om jag fortsatt spy så sa hon att hon skulle ta med mig till någon som jag kunde prata med om ätstörningar.

Tips:
Ett tips till er som har ätstörningar, är att ta hjälp av kompisar, men berätta verkligen bara för dom du litar på att du har ätstörningar, för tro mig, dom kan hjälpa en ur det, även om det inte går på en gång!
En annan smart sak är att gå med i någon tjej grupp.
Vi hade förut en tjej grupp på skolan vid namn Ellen, vi träffades en gång i veckan tror jag det var, där fikade vi, pratade om självförtroende, sex och mycket annat, och jag kan säga det rakt ut att mitt självförtroende stärktes verkligen under den tiden jag var med i gruppen.
Men det är inte säkert att det här hjälper dig, i såfall vet jag inte riktigt vad man ska göra för att försöka komma ur sina ätstörnings problem, men det bästa är att du kommer på själv och intalar dig själv att du inte är tjock, och att du försöker acceptera dig själv.
Och om det är riktigt illa så måste du ta hjälp av någon annan, för om man har ätstörningar så kan det faktiskt gå riktigt åt helvete, och ingen ska behöva må dåligt, och plåga sig själv bara på grund av sin vikt, och på grund av hur människorna i världen ser ut idag!
Och om du verkligen inte är nöjd med din kropp, försök kämpa dig smalare, istället för att göra det så lätt och bara stoppa fingrarna i halsen och spy upp allt, GÅ OCH TRÄNA, lägg upp en bra kost, plocka bort sånt som är onyttigt.
Du kommer inte se resultat lika snabbt som du skulle göra om du hade spytt, men tro mig, du kommer må så mycket bättre, och du kommer vara så stolt över dig själv att du faktiskt ha tagit dig tiden och tränat dig smal!

Om det är något mer ni undrar, så skriv bara en kommentar så ska jag göra allt jag kan för att besvara era frågor!
puss på er, och var nöjd med er själva, ingen är eller ser ut som dig, du är unik ♥