Man måste vara så himla svag om man beter sig på ett sätt när man har sina kompisar i närheten (alltså att man kanske är kaxig och beter sig som man har hur bra självförtroende som helst) och så är man på ett annat sätt när man är själv och träffar någon utan sina kompisar.
Det måste vara det omognaste som finns, fel att vara sig själva hela tiden så slippar man bete sig som någon man inte är, dom personerna som beter sig på det sättet är egentligen så jävla svaga och rädda för att vara sig själva!

Jag har själv vart en sån person som var kaxig och tuff och självsäker med mina kompisa men utan dom var jag som en osäker liten mus, en liten tönt helt enkelt.
Men jag har lärt mig att acceptera mig själv och jag är självsäker och jag har bra självförtroende, visst att det kanske inte är på topp varje dag men försöker tänka:
det finns ingen som är som jag, jag är unik!

Det var allt jag hade att säga just nu.
Puss Josefin